Den där Björken

I ett projekt nyligen fick jag titeln ”scenisk kreatör”. Det låter fint, men vad är det? En tid innan det i ett samtal på stan; ”Jag känner igen dig, ser dig i tidningen ibland, men jag vet inte riktigt vad du gör?” Så är det nog, jag dyker upp här och där. Liksom björkens grenar hittar jag nya vägar när det behövs eller lockar. 

Oavsett vad min dag ska innehålla, fota en grupp strövarbarn för kommuntidningen, formge en bok om kurorten Strömstad eller arrangera en matmarknad, vill jag allra allra helst börja dagen ute i naturen. Och det gör jag. 

Det är inte alltid man kan vakna i en amerikansk stenöken, som på bilden ovan, men utanför min dörr eller tältduk, finns hav, knotig tallskog och bohuslänsk granit. Där hämtar jag energin. Har alltid gjort det – fast på andra platser med annan sorts natur innan jag kom hit till Bohuslän. Varken omständigheter omkring mig, eller jag själv, har skapat den enklaste vägen, men jag hittar alltid sätt att göra det njutbart. 

Den energin och ron tar jag med till de uppdrag jag får. Och det jag gör, för att svara damen på stan, är foto, layout och projektledning. I sin takt växer nu även en lust att bjuda med fler ut för att ta del av den där ron och energin. Jag kallar det Utetid.